African Cinderella 2010 - 2011

African Cinderella, Cinderama, Ghana, Efo Kodjo Mawugbe, Fransesca Quartey, Riksteatern, Svenska Institutet, Ghana National Theatre

Detta är ett projekt som tog fyra år innan vi väl stod där på premiären, men det var det absolut värt! Nedan följer dels en intervju med mig som gjordes i DN och dels en recension också denna i DN.

AFRIKANSK ASKUNGESAGA PÅ TURNÉ - Publicerad i DN 2010-04-12

I kväll har Fransesca Quartey Sverigepremiär på "African Cinderella", en föreställningen som hon satt upp i Ghana. Det är en färgsprakande show med västafrikansk musik. DN:s Betty Skawonius har mött regissören.

- Nu kan man säga att cirkeln är sluten med min far, säger Fransesca Quartey uppvuxen i Göteborg, med en pappa från Ghana.

Och, bör man tillägga, hon har genomfört sin uppsättning i Ghana med sexton utvalda ghananska skådespelare och dansare. Vilket också innebär att Riksteatern haft sin första premiär i Ghana. "African Cinderella" uruppfördes i huvudstaden Accra den 6 mars och är nu redo för svensk premiär på Riksteatern i Hallunda. För Riksteatern - Sveriges turnerande nationalScen som utgår från jämställdhet och mångkultur, även i ett internationellt perspektiv - var detta ett naturligt projekt.

Quartey gjorde sin första föreställning när hon gick på scenskolan i Göteborg. Den hette "I begynnelsen var pappa" och handlade om hennes egen far från Ghana. Hon gjorde sin praktik på Folkteatern i Göteborg och tillsammans med mentorerna Tomas von Brömssen och Lars-Eric Brossner blev det en föreställning som också sändes på SVT.

Under många år hade Fransesca Quartey haft en dålig relation med sin far. När hon var elva år separerade hennes föräldrar och fadern blev ännu mer frånvarande. För mer än tio år sedan flyttade han tillbaka till Ghana efter att ha bott i Europa i över ett halvt sekel.

- Vår relation har blivit bättre under åren, allteftersom jag blivit äldre och arbetat med mig själv ...

Under tiden har hon också sett Ghana förändras. När nationen fyllde femtio år och firade sin självständighet, reste hon dit med sin bror. Ghana var det första landet i koloniala Afrika som blev självständigt, år 1957, ett föregångsland. Quartey hade varit där 1993 och mötts av ett land där mycket lite tycktes fungera. Det fanns anledning till pessimism.

När hon sedan reste tillbaka år 2007 kom hon till ett helt förändrat Ghana. En före detta brittisk koloni som nu tycktes ha tagit ett jättesteg in i det moderna livet.

- Alla hade mobiltelefon i ett land där ingen telefonkommunikation fungerat femton år tidigare. Men framför allt: Det fanns en tro på framtiden. Det byggdes bostäder och hotell.

Det var då Fransesca Quartey träffade Efo Kodjo Mawugbe, författare och chef för Ghana National Theatre. Hennes pappas bror kände honom och hon hade bett om att få se Nationalteatern. Så föddes idén till "African Cinderella".

Själva Askungesagan - som bröderna Grimm hämtade från norra Afrika - om styvdottern som behandlas illa i sin nya familj, var lätt att applicera på Ghana. Ett land där en man fortfarande kan ha flera hustrur. Eller en fattig kvinna kan skicka sin dotter till en rik släkting som kan se till att hon får gå i skolan. Men har flickan otur är det en släkting som behandlar henne som slav.

Pjäsens Cinderama är en ung ghanansk flicka. När hennes mor dör gifter fadern om sig med en änka. Pappan är ofta frånvarande och styvmodern tvingar Cinderama att göra allt hushållsarbete, i stället för läxorna, medan styvsystrarna retar henne för att hon är så lantlig. Trots det lyckas hon behålla sin integritet och kräver att den hon möter på vägen betraktar henne som en jämlike - även om det råkar vara en prins.

Efo Kodjo Mawugbe skrev pjäsen. För honom, som själv har döttrar, var det viktigt att understryka att flickor har rätt till god utbildning. För Fransesca Quartey var det viktiga budskapet att barn har rättigheter, inte bara skyldigheter.

När vi möts understryker hon att "African Cinderella" inte är gjord för en svensk teaterpublik utan avsedd att turnera i Ghana, och främst spelas för skolbarn. Hittills har 9 000 barn och vuxna i Accra och Voltaregionen sett pjäsen.

- Den är inte sofistikerad, den är lärande. När prinsen erbjuder henne att resa i väg med honom till England, drömmen för alla i Ghana är att resa utomlands, så säger Cinderama att hon vill stanna och fortsätta på universitetet. Prinsen säger: "Bra, jag kommer tillbaka och bor med dig här." Och publiken hurrar.

Fransesca Quartey lärde sig mycket om teater för barn och unga när hon direkt efter scenskolan, som skådespelare, kom till Suzanne Osten och Unga Klara. De senaste åren har hon regisserat barn- och familjeföreställningar, framför allt på Helsingborgs stadsteater. På den prestigefyllda Barnteaterbiennalen i Lund i maj är hon representerad med två uppsättningar: "En natt i februari" av Staffan Göthe för Samiska teatern i Kiruna och "African Cinderella" från Accra.

I Accra visade det sig att Nationalteatern var en enormt stor byggnad där det satt en mängd tjänstemän med lön från staten. Den brittiska kolonialmaktens byråkratiska system hade levt vidare. Men det finns inga statliga pengar för att göra teater. "African Cinderella" hade aldrig kommit till utan finansiellt stöd från svenska institutioner och företag.

- Nu drömmer jag om att skapa något bestående i Ghana: ett kulturcentrum, ett barnbibliotek och en teaterscen. Jag har ingen aning om hur det ska gå till.

Betty Skawonius

 

SCENRECENSION - Publicerad i DN 2010-04-14


African Cinderella” på Riksteatern i Hallunda

Text/manus: Efo Kodjo Mawugbe efter sagan. Regi: Fransesca Quartey

ScenografiPrince Kojo Hilton. Kostym: Fabiola Opare DarkoKostym: Fabiola Opare Darko.Kostym: Fabiola Opare Darko.

Kompositör: John Edmondson Sam.  Master drummer: Thomas K Agbemehian

Revolutionen börjar i hemmet, sägs det. Då tänker man kanske på vem som tar disken. Men i ”African Cinderella” är perspektivet vidare och djupare. Denna Askungesaga, gjord i samarbete mellan Riksteatern och National Theatre of Ghana, i regi av svenska Francesca Quartey, är full av sång och dans, färgsprakande dräkter och roliga figurer, men den är samtidigt ett tydligt, pedagogiskt lärostycke till försvar för barns rättigheter i Ghana och världen. En smula lång, men gestaltad med flödande humor och energi och en sensmoral man inte tar miste på. Respekterade, lyckliga barn skapar en bättre framtid.

Så när Ruth Okanioko Okan-­Adjeteys hunsade Askunge morskar upp sig mot de elaka styvsystrarna tar hon stöd inte bara hos förfädernas andar som svävar halvkusligt över kyrkogården, utan också i ­FN:s konvention om barns rättigheter. Hon får skinn på näsan och går med rörande smalbent värdighet mot sitt mål att bli utbildad jordbrukstekniker, prinsen en bisak i sammanhanget. En god fe möter hon också. Nii, den begåvade komikern George Amemasur Mamuli, skulle ha blivit läkare men följde hjärtats röst och blev modedesigner i stället, ett fynd för Askungen och för föreställningen. Med hans hjälp blir hon förstås snyggast, dansar bäst på en fest som är rena idoltävlingen och vinner den stilige och jämlike kungasonen Osei Bonsu Ghulam.

Inget av detta hade skett om inte berättaren, Godwin Kwame Tamakloe så spirituellt hade fört historien genom alla vindlingar till ett lyckligt slut, där också publiken får dansa. Då har vi fått lära oss att barn inte får hållas som slavar eller misshandlas, att de har rätt till lek och vila, utbildning, respekt och eget liv. Ingetdera självklarheter i Ghana eller någonstans i världen. Sorgligt nog, eftersom alltihop har stått i sagan ända sedan första gången den berättades, för länge, länge sedan.

Ingegärd Waaranperä
 


Cinderama Rapport Första Säsongen

Cinderama Rapport Andra Säsongen

En produktion av VIDVINKEL webb & teknik